Nicolina Dreamy

Om det är något som gör mig riktigt förbannad så är det att läsa inlägg som detta.

Inte nog med att man får ta alla diverse fördommar om man har ADHD/ADD och väldigt mycket som inte ens i närheten stämmer. Ofta då skrivna av människor som inte vet vad dom i huvudtaget pratar om och ofta bygger sina fördommar på större delen antagande och påhitt. Och att dom i själva verket knappt träffat eller umgåts med någon med ADD/ADHD att dom förstår hur problematiken är m.m. Men detta gör mig nästan ännu mer ledsen och läsa, att en person som har ADHD själv kan uttrycka sig på det här viset. Att dra så många över och samma kam.

Det alla fördommar som många andra personer som inte har ADD/ADHD har blir genast mer betrodda när en person skriver så här, det anser jag. Och det är inget jag vill ska ske. Att fler ska se på det på det här felaktiga viset.

 

Det är väll härligt att se att det finns en del som kan använda sin ADHD så. Det är jätte fint och se att det går bra för personer med ADHD och att hon är lycklig, kan ta sig framåt i livet utan större problem, som det verkar. Utan att klaga och gnälla. Visst finns det vettiga synpunkter och saker hon med har att säga om ADHD. Men sen får man komma ihåg: alla är inte likadana, alla har inte samma förutsättningar och vi är alla olika. Framför allt är alla inte sådanna jämt. Man kanske sliter och försöker så att man nästan går sönder. Vilket gör att man vissa dagar fullständigt klappar ihop, och måste ta en paus för att orka och inte bränna ut sig själv. Är man lat då? Knappast. Ska man ställa sig upp och försöka mer då? Nej det ska man inte, man ska lyssna på sin kropp och sitt sinne. Och inse att man är inte likadan som alla andra, man har inte samma energi och ork alla dagar. Det är något som varit väldigt svårt för mig själv att acceptera. Att acceptera att min energinivå och min ork inte alltid räcker till. Att min ambition och vilja är stark som bara den, och att jag är envis som en åsna. Men trots det så räcker det inte alltid till. Att någon då skulle påstå att jag är lat. Nej jag är inte lat, jag skyller inte från på min ADD. Utan jag accepterar det fakumet som är. Att jag inte har samma ork som alla andra. Inte samma energi varje dag, varje stund. Visst att alla kan bli trötta någon gång ibland oavsett om man har ADD/ADHD eller inte. Men min energi är precis som för många andra med ADD/ADHD mycket mindre än dom utan och tar snabbare slut. Det är något jag får leva med och acceptera och varken jag eller någon annan ska få sådanna här påståenden upptrycka i ansiktet, för det är just så det blir.

 

Precis som Jimmy ADHD pappan skriver i sitt svar. Så håller jag med, det finns olika förutsättningar i livet som också kan spela väldigt stor roll ihop med sin ADD/ADHD. Samt att vi alla är människor, olika individer som fungerar på olika sätt. Att dålig ork och energi ska vara lika med lat tycker jag är fruktansvärt. Många kämpar otroligt mycket med sin ADD/ADHD. Man behöver även få skriva av sig om det och tycka att det känns tungt. Och man behöver pepp inte klicka in på ett blogg inlägg eller artikel som den hon skrivit som påstår detta. Prova att vara odiagnostierad hela ditt liv. Kämpa på precis som alla andra, försöka passa in i mallen av hur man ska vara i samhället, att flera gånger vara nära att gå rätt in i väggen. Och sen senare få veta att man har ADD. Det tar tid att sänka ner tempot, att acceptera och ta hand om sig själv, inte beskylla sig själv, sluta se ner på sig själv och känna sig dålig, värdelös och lat för att man inte orkar fast man så gärna gärna vill. Kallar du det lat? De gör inte jag i alla fall. Sluta säg att personer med ADHD/ADD är lata. Visst finns det alltid lata människor även en del med ADD/ADHD som är det men sluta genralisera, för alla är olika & har olika förutsättningar.

Nu tar vi hand om varandra istället! Peppar, stöttar och accepterar att det är okej att inte alltid orka!

 

Nicolina