En ambition & vilja som inte matchar ihop med energi & ork

 
 
Jag har nämnt detta lite i mitt tidigare inlägg som var ett svar på bloggarren Walles tidigare inlägg. Men jag kände att det går och säga en del mer om detta, för att det är något jag funderat en hel del på i det senaste. Det är något som påverkar mig väldigt mycket och gjort egentligen hela mitt liv.

Jag har nu i vår vetat om min ADD i ett år, och hunnit reflektera en hel del. Jag började i höstas en utbildning inom marknadsföring som jag var väldigt glad att jag hittat, och överlycklig att jag lyckades komma in på den. Men det har varit ett extremt tufft första år på utbildningen men också att livet i sig har varit väldigt rörigt.  Men jag är en envis person och om jag vill något ger jag mig inte i första taget. Samtidigt är jag ofta rädd för att bränna ut mig, då jag varit nära och göra det tidigare. Men som tur är känner jag av signalerna väldigt mycket bättre att jag kan stanna upp i tid när det känns som väggen närmar sig.
 

Men för det mesta har jag i livet kämpat på fast jag hela tiden haft känslan av ett enormt motstånd jag inte riktigt kunnat sätta fingret på. Som jag förstår nu är mitt inre som försökte förmedla till mig att min energi och ork ofta är begränsad och att jag måste lyssna på mitt inre, om jag ska hålla i längden. Oftast lyssnade jag inte på det, vilket resulterade ofta i att jag var helt slut under längre perioder efter jag ansträngt mig mer än min ork och energi tillåter. Vilket i sin tur resulterade i känslor av värdelöshet om mig själv och tillhörande nedstämdhet och till och med deppresion. En maktlöshet att känna att man försöker och ge allt av sig själv för att lyckas med diverse saker. För att hänga med i samhällets tempo. Att anpassa sig efter andra, och att passa in i mängden. För att man ofta sa "om hon klarar det så klarar väl jag med det". Ett sätt som skulle vara positivt som istället blev något som gjorde att man tryckte ner sig själv mer och mer i skorna. För att man inte riktigt klarade det.
 

Jag har nästan alltid lyckats i det flesta situationer i livet, ex på skolan med otrolig hjälp och stöd av min familj speciellt min mamma. Och även på sommarjobb som jag alltid fick väldigt mycket beröm för hur jag skötte det. Jag har en förmåga att vara väldigt lyhörd, lättlärd och kan ju som många andra med ADD/ADHD hyperfokusera. Detta har gjort att jag klarat mig galant genom det, men betyder det då att jag klarade det & att där med att min ADD varit ett problem och en funktionsnedsättning för mig? Nej för även om jag klarade saker i stunden så kom problemen alltid sen, som ett brev på posten.  För så fort jag kommit hem från ett sommarjobb var all energi varit slut. Vilket senare i livet lett till panikångest och otrolig nedstämdhet då jag vägrat gå till jobbet, för att det inte kännts bra alls och jag kunde inte direkt sätta fingret på varför det var så heller.  För då hade jag inte fått veta om min ADD än. Jag kände mig även då väldigt värdelös över att inte kunna klara av det. Och jag undrade ofta, vad är det för fel på mig?
 

Det är med stor sorg i mitt hjärta som jag fått börja inse och acceptera att trots att jag har väldigt mycket ambitioner och vilja till att göra saker i livet. Och att absolut inte ge upp så finns det gånger man bara måste acceptera saker. Att acceptera att mina ambitioner och min vilja inte matchar ihop med min energi. Man kan likna det med en våg med två vågskålar där den ena sidan med vilja och ambition är full till bredden, medans den andra sidan nästan är helt tom för det mesta. För att hitta någon form av balans i detta, har jag börjat gå vägen mot att acceptera att det är så här jag funkar. Jag behöver inte gilla det, och jag har rätt att tycka att det är orättvist men jag vet nu att jag måste acceptera det. Och istället se allt det postiva med min ADD och att vara mig. Att se med rätt förutsättningar och rätt situationer så kan jag istället ha enorm energi och kan använda mitt sätt att hyperfokusera på ett briljant sätt som inte drar energi utan mer ger mer energi, plus att jag kan känna enorm glädje och använda flera andra av mina fantastiska egenskaper som jag aldrig skulle vilja byta bort mot något. Utan jag är stolt över den personen jag är!

Kärlek,
Nicolina
AD(H)D - ADD - ADHD - Leva med ADHD - ambition - ambitioner - energi - leva med ADD - ork - vilja

Många är lata och skyller på sin ADHD

 
Om det är något som gör mig riktigt förbannad så är det att läsa inlägg som detta.
Inte nog med att man får ta alla diverse fördommar om man har ADHD/ADD och väldigt mycket som inte ens i närheten stämmer. Ofta då skrivna av människor som inte vet vad dom i huvudtaget pratar om och ofta bygger sina fördommar på större delen antagande och påhitt. Och att dom i själva verket knappt träffat eller umgåts med någon med ADD/ADHD att dom förstår hur problematiken är m.m. Men detta gör mig nästan ännu mer ledsen och läsa, att en person som har ADHD själv kan uttrycka sig på det här viset. Att dra så många över och samma kam.
Det alla fördommar som många andra personer som inte har ADD/ADHD har blir genast mer betrodda när en person skriver så här, det anser jag. Och det är inget jag vill ska ske. Att fler ska se på det på det här felaktiga viset.
 
Det är väll härligt att se att det finns en del som kan använda sin ADHD så. Det är jätte fint och se att det går bra för personer med ADHD och att hon är lycklig, kan ta sig framåt i livet utan större problem, som det verkar. Utan att klaga och gnälla. Visst finns det vettiga synpunkter och saker hon med har att säga om ADHD. Men sen får man komma ihåg: alla är inte likadana, alla har inte samma förutsättningar och vi är alla olika. Framför allt är alla inte sådanna jämt. Man kanske sliter och försöker så att man nästan går sönder. Vilket gör att man vissa dagar fullständigt klappar ihop, och måste ta en paus för att orka och inte bränna ut sig själv. Är man lat då? Knappast. Ska man ställa sig upp och försöka mer då? Nej det ska man inte, man ska lyssna på sin kropp och sitt sinne. Och inse att man är inte likadan som alla andra, man har inte samma energi och ork alla dagar. Det är något som varit väldigt svårt för mig själv att acceptera. Att acceptera att min energinivå och min ork inte alltid räcker till. Att min ambition och vilja är stark som bara den, och att jag är envis som en åsna. Men trots det så räcker det inte alltid till. Att någon då skulle påstå att jag är lat. Nej jag är inte lat, jag skyller inte från på min ADD. Utan jag accepterar det fakumet som är. Att jag inte har samma ork som alla andra. Inte samma energi varje dag, varje stund. Visst att alla kan bli trötta någon gång ibland oavsett om man har ADD/ADHD eller inte. Men min energi är precis som för många andra med ADD/ADHD mycket mindre än dom utan och tar snabbare slut. Det är något jag får leva med och acceptera och varken jag eller någon annan ska få sådanna här påståenden upptrycka i ansiktet, för det är just så det blir.
 
Precis som Jimmy ADHD pappan skriver i sitt svar. Så håller jag med, det finns olika förutsättningar i livet som också kan spela väldigt stor roll ihop med sin ADD/ADHD. Samt att vi alla är människor, olika individer som fungerar på olika sätt. Att dålig ork och energi ska vara lika med lat tycker jag är fruktansvärt. Många kämpar otroligt mycket med sin ADD/ADHD. Man behöver även få skriva av sig om det och tycka att det känns tungt. Och man behöver pepp inte klicka in på ett blogg inlägg eller artikel som den hon skrivit som påstår detta. Prova att vara odiagnostierad hela ditt liv. Kämpa på precis som alla andra, försöka passa in i mallen av hur man ska vara i samhället, att flera gånger vara nära att gå rätt in i väggen. Och sen senare få veta att man har ADD. Det tar tid att sänka ner tempot, att acceptera och ta hand om sig själv, inte beskylla sig själv, sluta se ner på sig själv och känna sig dålig, värdelös och lat för att man inte orkar fast man så gärna gärna vill. Kallar du det lat? De gör inte jag i alla fall. Sluta säg att personer med ADHD/ADD är lata. Visst finns det alltid lata människor även en del med ADD/ADHD som är det men sluta genralisera, för alla är olika & har olika förutsättningar.
Nu tar vi hand om varandra istället! Peppar, stöttar och accepterar att det är okej att inte alltid orka!
 
Kärlek,
Nicolina
AD(H)D - ADD - ADHD - Leva med ADHD

Hur kan anhöriga till person med ADD/ADHD hjälpa till & skapa en lung & härlig Jul?

 
 
Julkaos, Julstress, bråk & panik.
Det är juletider och det kan vara så mysigt på alla det sätt och vis. Ofta samlas man hela familjen och släkten och firar, äter gott, öppnar julklappar och ser på kalle anka på tv. Det är verkligen en tid för omtanke och kärlek. Men allt för ofta så är det inte det enda som blir i alla familjer. Vissa har det värre än andra, men något som jag tänkt på i år som jag ofta upplevet som jobbigt och alltför ofta vid juletider är en del bråk som uppstår då. Jag vill inte på något sätt säga att min familj eller släkt är elaka, för det är dom långt ifrån. Jag säger inte heller det här för att hänga ut någon på något sätt. Utan jag öppnar upp om detta jag vill berätta för en helt annan anledning. Att få fler att förstå. Har du en anhörig som har ADD/ADHD? då tycker jag att du ska fortsätta läsa.
 
Jag vill berätta om en del saker som jag upplever kan ställa till det och krossa en bra jul till en katastroff eller väldigt jobbig eller tung Jul. Jag minns en del jular tydligt, när min då odiagnositerade ADD ställde till det för mig. På ett sätt så ser jag det så, men idag så ser jag det även som att det faktiskt inte är mitt fel, i alla fall inte fullt ut.
 
Något jag och många andra med ADD/ADHD tycker är jobbigt är förändringar, när saker som man allt hållt på julen helt plötsligt tas bort eller man ska göra annorlunda. Tänkt efter en extra gång innan ni väljer att göra något sådant, det gäller egentligen alla dagar men jag kan tycka att på något sätt så känns det extra mycket vid just Jul.
Om det är så att en kär tradition eller i huvudtaget en tradition vid Jul behövs tas bort, prata gärna med din anhörige med ADD/ADHD och förbered den för detta, så det inte kommer helt plötsligt. För en person med ADD/ADHD mår mycket bättre av att bli förbred, så förbered och har förståelse att minsta förändring för dig kan vara stor för en person med ADD/ADHD.
 
Förväntningar är något alla har vid julen, men min upplevelse att vi med ADD/ADHD har en förmåga att få änu mer höga förväntningar över allt mellan himmel och jord, och där ibland Jul. Att ha skyhöga förväntningar som sen inte levs upp till gör en besviken, grinig och lätt väldigt känslig. Så ha lite överseende med det, och ta det inte lätt vindigt. Det som inte känns så stort för dig kan kännas betydligt mer nedslående och ledsamt för en annan person. Tänk på det!
 
Kopplat till just förväntningar inför exempelvis jul kan det även för mig komma väldigt mycket räddsla. Räddslan att göra fel just för att många jular har innehållt bråk som satt sig kvar som en tagg i mig. Många gånger små saker tycker en del, men saker som blivit stora för mig. Därför finns den där räddslan om att måtte jag inte göra något fel nu igen. Snälla du som anhörig låt inte din vän/familjemedlem/släkting eller partnet med ADD/ADHD behöva känna så. Vissa att du finns där och att ni ska göra allt tillsammans för att skapa en Jul som ni alla kan känna sig trygga och glada över.
 
Stress, Jul stress. stress är något av det värsta en ADD/ADHD person vet. Men den kommer jag berätta mer om i ett senare inlägg. Men i huvudtaget vill jag säga att i dessa tider när man ska ta och tänka på varandra. Så skulle jag vilja lyfta upp lite av alla det saker som kan vara jobbigt vid jul för en person med ADD/ADHD. Finns väldigt mycket mer att även lyfta upp så som att det kan vara jobbigt för en person med ADD/ADHD med alla dessa intryck som kan bli vid Jul att man lätt blir slut i huvudet och lätt irriterad. Att man kan bli trött över att umgås med mycket folk om man har stor släkt, visst att alla blir trötta med för en person med ADD/ADHD kan det vara mycket tyngre då man har mycket mindre energi.
 
Men sen måste man också komma ihåg att det är olika. Och jag tror att en bra sak och göra oavsett om man har en anhörig som har ADD/ADHD är att innan jul höra med dom närmsta om hur dom önskar sig sin jul, hur dom vill att den ska vara. För att man alla ska jobba emot samma mål, och att alla ska möta varandra. Med detta vill jag inte säga att bara anhöriga till personer med ADD/ADHD ska hjälp och anpassa sig. Utan även personen med ADD/ADHD ska givetvis försöka sitt bästa så att ens anhöriga får sin önske Jul med. Men något jag ofta uppelver är att många personer med ADD/ADHD har varje Jul fått anpassa sig efter hela tjocks släkten, men när anpassar sig någon efter oss? Allt för sällan är min uppfattning.
 
vill även säga ett tack till min älskade familj och släkt, för att jag vet att ni försöker & vill. Det är viktigt! och det betyder mycket för mig att ni gör det. Så att alla fortsatta Jular, kan vara minnen blott av bråk & istället fyllda av kärlek. Älskar er!
 
Kärlek & Julkramar,
 
 
 
 
2