Hur kan anhöriga till person med ADD/ADHD hjälpa till & skapa en lung & härlig Jul?

 
 
Julkaos, Julstress, bråk & panik.
Det är juletider och det kan vara så mysigt på alla det sätt och vis. Ofta samlas man hela familjen och släkten och firar, äter gott, öppnar julklappar och ser på kalle anka på tv. Det är verkligen en tid för omtanke och kärlek. Men allt för ofta så är det inte det enda som blir i alla familjer. Vissa har det värre än andra, men något som jag tänkt på i år som jag ofta upplevet som jobbigt och alltför ofta vid juletider är en del bråk som uppstår då. Jag vill inte på något sätt säga att min familj eller släkt är elaka, för det är dom långt ifrån. Jag säger inte heller det här för att hänga ut någon på något sätt. Utan jag öppnar upp om detta jag vill berätta för en helt annan anledning. Att få fler att förstå. Har du en anhörig som har ADD/ADHD? då tycker jag att du ska fortsätta läsa.
 
Jag vill berätta om en del saker som jag upplever kan ställa till det och krossa en bra jul till en katastroff eller väldigt jobbig eller tung Jul. Jag minns en del jular tydligt, när min då odiagnositerade ADD ställde till det för mig. På ett sätt så ser jag det så, men idag så ser jag det även som att det faktiskt inte är mitt fel, i alla fall inte fullt ut.
 
Något jag och många andra med ADD/ADHD tycker är jobbigt är förändringar, när saker som man allt hållt på julen helt plötsligt tas bort eller man ska göra annorlunda. Tänkt efter en extra gång innan ni väljer att göra något sådant, det gäller egentligen alla dagar men jag kan tycka att på något sätt så känns det extra mycket vid just Jul.
Om det är så att en kär tradition eller i huvudtaget en tradition vid Jul behövs tas bort, prata gärna med din anhörige med ADD/ADHD och förbered den för detta, så det inte kommer helt plötsligt. För en person med ADD/ADHD mår mycket bättre av att bli förbred, så förbered och har förståelse att minsta förändring för dig kan vara stor för en person med ADD/ADHD.
 
Förväntningar är något alla har vid julen, men min upplevelse att vi med ADD/ADHD har en förmåga att få änu mer höga förväntningar över allt mellan himmel och jord, och där ibland Jul. Att ha skyhöga förväntningar som sen inte levs upp till gör en besviken, grinig och lätt väldigt känslig. Så ha lite överseende med det, och ta det inte lätt vindigt. Det som inte känns så stort för dig kan kännas betydligt mer nedslående och ledsamt för en annan person. Tänk på det!
 
Kopplat till just förväntningar inför exempelvis jul kan det även för mig komma väldigt mycket räddsla. Räddslan att göra fel just för att många jular har innehållt bråk som satt sig kvar som en tagg i mig. Många gånger små saker tycker en del, men saker som blivit stora för mig. Därför finns den där räddslan om att måtte jag inte göra något fel nu igen. Snälla du som anhörig låt inte din vän/familjemedlem/släkting eller partnet med ADD/ADHD behöva känna så. Vissa att du finns där och att ni ska göra allt tillsammans för att skapa en Jul som ni alla kan känna sig trygga och glada över.
 
Stress, Jul stress. stress är något av det värsta en ADD/ADHD person vet. Men den kommer jag berätta mer om i ett senare inlägg. Men i huvudtaget vill jag säga att i dessa tider när man ska ta och tänka på varandra. Så skulle jag vilja lyfta upp lite av alla det saker som kan vara jobbigt vid jul för en person med ADD/ADHD. Finns väldigt mycket mer att även lyfta upp så som att det kan vara jobbigt för en person med ADD/ADHD med alla dessa intryck som kan bli vid Jul att man lätt blir slut i huvudet och lätt irriterad. Att man kan bli trött över att umgås med mycket folk om man har stor släkt, visst att alla blir trötta med för en person med ADD/ADHD kan det vara mycket tyngre då man har mycket mindre energi.
 
Men sen måste man också komma ihåg att det är olika. Och jag tror att en bra sak och göra oavsett om man har en anhörig som har ADD/ADHD är att innan jul höra med dom närmsta om hur dom önskar sig sin jul, hur dom vill att den ska vara. För att man alla ska jobba emot samma mål, och att alla ska möta varandra. Med detta vill jag inte säga att bara anhöriga till personer med ADD/ADHD ska hjälp och anpassa sig. Utan även personen med ADD/ADHD ska givetvis försöka sitt bästa så att ens anhöriga får sin önske Jul med. Men något jag ofta uppelver är att många personer med ADD/ADHD har varje Jul fått anpassa sig efter hela tjocks släkten, men när anpassar sig någon efter oss? Allt för sällan är min uppfattning.
 
vill även säga ett tack till min älskade familj och släkt, för att jag vet att ni försöker & vill. Det är viktigt! och det betyder mycket för mig att ni gör det. Så att alla fortsatta Jular, kan vara minnen blott av bråk & istället fyllda av kärlek. Älskar er!
 
Kärlek & Julkramar,
 
 
 
 
2

Musik som sorgbearbetning

För källa klicka på bilden.
 
Bearbeta sorger och kriser i livet med musik. Är något som är viktigt för många för att exempelvis känna igen sig i texterna eller bara glida iväg till musikens toner. För mig har musik varit otroligt viktigt och extra viktigt i kriser som varit i livet. Men jag tror också att jag och många andra med ADD/ADHD har extra mycket behov att känna igen sig i saker då man så ofta känner sig utanför i samhället, känner sig annorlunda och där med kan det kännas skönt att känna igen sig i texter till låtar. Jag själv är också väldigt intresserad av text och ord och har alltid varit så att relatera text och ord från andra i både musik och all möjlig text har alltid känts naturligt för mig. 
 
Nu när det är kaos i livet så kan det många gånger för mig känna en lättnad när någon annan berättar vad jag känner inombords och det är så det känns att lyssna på visa låtar att man får ut det man känner inombords. Även om jag rent genrelt är en människa som känner väldigt mycket och lätt släpper ut känslorna, så kan de ofta bli i sorg och kriser att man försöker undvika det för att orka med vardagen. Då är musik bra för att släppa ut allt det där och tillåta tårarna komma. Hur gör du när du sörjer något? Kan vara allt från en bortgång av någon du älskar till ett uppbrott med en vän/flickvän/pojkvän. Och hur gör du i kriser för att orka? 
 
Detta är ett av mina sätt, att ha musiken nära och tillåta sig att sörja och känna och ge saker tid. Jag vill gärna höra om era sätt! 
 
Kärlek,
 
 
 

Tungt besked - tvingad att resa utan ADD medicin till Thailand


disco-keh
                               Photo source
 
Jag har knappt orden att skriva nu men jag känner att jag måste skriva, för att det brukar vara något som lindrar när jag känner att något känns jobbigt, tungt eller ledsamt. Men även något som kan förstärka glädje jag redan känner och det är ju underbart och få mer av den känslan. Men just vill jag skriva för att jag känner mig så otroligt ledsen och meningen jag upprepar i mitt huvud om och om igen är "det är så orättivst, det är så orättvist".
 
För det är var det är, det är orättvist. Jag har under en längre tid testat på alla möjliga mediciner sen jag fick min ADD och har varit bered att ge upp många gånger, men även innan dess testat massa andra mediciner när min diagnos inte var fasställd, och inget har någonsin hjälpt mig. Jag har inte gillat medicin, jag har undvikit det så mycket jag kunnat. För att det har alltid bara gett mig biverkningar och fått mig att må sämre. Men sen en liten tid tillbaka har jag äntligen hittat en medicin som hjälper mig något enormt i flera delar av livet. Jag känner mig mer som mig själv, har mer energi, är gladare, lättare och vara den sociala person jag tycker att jag är, lättare att koncentera mig m.m. Och jag är så glad över att kunna fungera bättre även om allt inte har löst sig med medicinen, så har det ändå påverkar min livskvalite positivt.
 
I allt kaos som är och har varit nu i mitt liv, är medicin något som hållt mig uppe och fått mig att orka lite mer precis som alla andra, och slippa vara den som aldrig riktigt kan välja när man behöver sin energi. Ni som tänker att det är okej att fungera på sin egen nivå, ni har tyvärr fel. I dagens samhälle, och med det krav som ställs och ja gu vet allt. Så finns inte den möjligheten riktigt, inte alla gånger. Och ska man inte ha rätt och välja precis dom vägarna i livet och inte begränsas av samhället. Ja då behöver något annat ändras, och då har medicinen varit något som hjälpt otroligt mycket för mig.
 
Nu är det snart jullov och jag kan få möjlighet att varva ner  och åka till min familj i Thailand, så även om de kommer bli en del pluggande så har jag sett fram emot att vila med. För det behöver alla efter en intensiv period. Vila för mig, är inte att sitta och ta det lungt. Det är att göra saker, men att få tid att göra saker man vill göra som man annars inte hinner. Att få andas i mellan sakerna, ta tid på sig att göra saker, äta i lugn och ro och inte stressa. Men att få uppleva och hitta på saker. Och för att kunna göra det så behövs energin. Den energin som jag så många gånger har dåligt av, Den energin som inte alltid går riktigt att styra, tills nu. Tills jag började med min nuvarande medicin Metamina. 
 
MEN problemet är till Thailand får jag inte ta med min medicin Metamina, så det kommer förmodligen behöva innebära att trappa ner min medicin och vara utan den dessa två veckor där. Det är kanske inte lätt och förstå varför det skulle vara en så stor grej att inte få ha sin medicin i 2 veckor. Men när man börjat med något som förändrat så mycket till det bättre. När man slipper den ständiga torktumlaren i huvudet av tankar, kan sortera och välja ut tankar, koncetera sig bättre och inte behöver hoppas på att man ska ha energi utan att istället ha mer jämn energi och ork hela tiden. Då känner man sig rätt förstörd, maktlös och fruktansvärt ledsen när man kommer tvingas vara utan det som förbättrat ens liv till det bättre. Som sagt det gör inte allt, men det har gjort så mycket mer än jag kunnat tro om en medicin. Säger den som aldrig riktigt trott på de med mediciner i full grad..
 
Kärlek,
Nicolina
 
 
ADD - ADHD - Metamina - Thailand - dexamfetamin - energi - förbud - koncentration - ledsen - livskvalite - maktlös - medicin
1