Once upon a dream...

Det där om att vara otålig, om att se fram emot något så pass mycket att man nästan börjar räkna dagar och ägnar sig åt så mycket research som det bara går..så kan jag ofta bli när jag verkligen ser fram emot något jag gillar. Som ni säkert förstår och som många i min närhet vet, så älskar jag Disney. Jag ser ofta på disney filmer och lyssnar ofta på disney musik för att peppa och göra mig själv glad. Nu är det snart bara 1 månad kvar tills Maleficent kommer på bio här i sverige, och jag är så otroligt peppad. Det ser ut att bli riktigt bra! En av låtarna från filmen som är min favorit låt från Törnrosa "Once upon a dream" sjungs nu i en annorlunda tappning av Lana Del rey, man behöver väl knappt säga då att det är magiskt. Så jag tycker; kolla trailen, lyssna på låten och peppa primären med mig :) det blir ju oftast roligare om man är fler! För nu är det dags för mig att gå in på bion och se en film min vän Ellinor har valt ikväll, ska bli spännande :)
 
 
Love Love Love
Nicolina

För perfekt för sitt eget bästa..

Några bra första steg för att lära sig att älska sig själv är faktiskt att erkänna sina fel och brister. För om du vet om dom, och kan lära dig att acceptera att dom finns och att det är okej att inte vara helt perfekt..att även förstå att du inte är ensam, att alla har någon egenskap som skaver eller något dom aldrig får att gå ihop.
 

Jag tänkte börja att dela med mig av en av mina brister, som hindrat mig och fortfarande hindrar mig en hel del i livet. Jag är en riktigt perfektionist. Allt ska vara perfekt annars duger det inte. Jag har fått höra att jag driver mig själv stenhårt, och har mer och mer börjat inse att det är sant. Men varför? varför kan jag inte slappna av och bara släppa det? För min del kommer det till en inbyggd rädsla, rädslan för att misslyckas. Men varför är man så rädd för det?
 
 
Svaret på det, tror jag i många fall är att man har sina egna inbyggda så kallade myter, saker man tror på stämmer eller snarare är helt övertygad om att det gör.
så efter rädslan om misslyckande slagit till börjar dom inre myterna tjafsa, några av dom kan låta så här "om du gör sådär kommer folk tycka att du är dålig" "dom kommer inte ta dig seriöst eller på allvar utan dom kommer skratta åt dig"….
 
 

Vad gör man åt det? Man börjar helt "enkelt" lyssna på sig själv, vad är du rädd för? och vad är dina tankar som hindrar dig från att gå emot din rädsla? helt enkelt vad är dina myter? plocka ut dina myter, se på dom utifrån, som om någon annan berättade dom för dig. Hur skulle du då motargumentera dom? 
 
 
 
Love Love Love
Nicolina

Dom första stapplande stegen..

Eller vad man nu ska kalla det. Jag har sedan innan skrivit blogg men jag själv skulle nog kalla det massa nerkladdad text som istället för att hamna i min dagbok/scrapbook fick hamna på internet, men det var ett bra tag sedan nu, sen dess har jag nog haft tre olika adresser, till att sedan gått tillbaka till att skriva mer i min bok här hemma och fortsätta läsa bloggar på nätet. Men för ett tag sedan bestämde jag mig att det var dags att prova det här igen. Så för att göra en lång förklaring lite längre, så här är jag nu men mina första "stapplande" steg igen.
 
Och jag vill prata, skriva och diskutera något som bör skrivas om mer enligt min mening, att älska sig själv. Det kan tyckas enkelt, men alla gånger kanske något enkelt kan vara något riktigt svårt. Det jag i alla fall vet, att när man börjar älska sig själv blir allt mycket ljusare, roligare..ja helt enkelt mycket bättre! Därför vill jag dela med mig om allt jag vet inom det, allt som jag läst om och allt som andra vet..Ja så mycket som möjligt så att fler ska kunna bli bästa vän med sig själv. För det är sant som de sägs om man inte älskar sig själv kan man inte älska någon annan heller (inte fullständigt i alla fall).
 
 
 
 
Love love love
Nicolina