Några av reaktionerna av att berätta om min ADD..
Fotografi från reklam films inspelning, där jag var regissör.
Sen jag fick reda på min ADD har jag börjat berätta för folk runt omkring om det dels för att jag tror på att prata om det men också för att jag vill att dom runt omkring mig ska veta. Flera gånger har jag möts av reaktioner så som "det låter inte bra, jag har aldrig uppfattat dig som ouppmärksam…….." och flera andra ord/symtom. Detta blir jag lite trött på minst sagt, och jag tror inte jag är ensam om att få höra liknande saker.
Först och främst, jag är inte ledsen över att fått veta att jag har ADD. Den känslan jag kände mest var bara lättnad och tacksamhet, för att nu vet jag äntligen och kan göra något åt det som känns jobbigt. Framför allt att veta varför, för att man så många gånger undrat om man är knäpp? varför man inte kan få till det med visa grejer så som alla andra kan? Nu kan jag ha mer förståelse för mig själv, och inte slå mentalt på mig själv så som jag gjort förut. När det kommer till det om att visa personer inte uppfattar mig som en person som har ADD, då tycker jag dels det handlar väldigt mycket om fördomar om vad ADD är.
Men det som det framför allt handlar om är att jag är fortfarande en människa, och bara för att jag har ADD så är inte alla med ADD precis exakt likadana och våra funktionsnedsättningar kan se lite olika ut även om det krävs för att få diagnosen ADD att ha visa symtom. Sen när det kommer till det symptomen som innefattar diagnosen så finns det ju inte heller bara ett sätt det kan visas på utan fler. När en person säger att dom aldrig uppfattat mig som ouppmärksam så kanske man borde tycka jaha vad bra! men jag blir bara lite irriterad istället. Nej just du kanske inte har sett det? Varför? Jo för att du träffat mig i sådana situationer då jag fått syssla med mina absoluta intressen och då har jag inte svårt med uppmärksamheten eller att fokusera på samma sätt, det är snarare så att då kan jag bli otroligt fokuserad och uppmärksam istället.
Ytterligare en bild från Reklams films inspelning
då jag pratar med kunden & förklarar. Detta foto taget av Eric.
Men gå en dag i mina skor, i min vardag och säg sen att jag inte har problem med dessa saker. De vill säga det kommer du inte göra. För jag har dels en utredning i ryggen som berättar att jag har den här diagnosen. Men även har jag erfarenheten av att vara mig och vilka problem jag upplever som passar väldigt bra in på många andras historier om att leva med ADD.
Så för att summera det, Det är inte dåligt att få en diagnos, det är framsteg och lättnad. Oavsett diagnos så är man även en person, man behöver inte vara precis likadan alla andra som har samma diagnos, man är fortfarande sin egen.
Så va snälla mot varandra! och tänk en gång till när någon berättar om sin diagnos för dig.
Kärlek,
Hej, jag var tvungen att kommentera detta eftersom jag kände igen mig så mycket. Jag har också nyligen fått reda på att jag har ADD och har fått samma reaktioner från andra. En reagerade med att säga "att alla har vi ju uppmärksamhetsproblem mer eller mindre" osv. Det är sant men det gör mig inte gladare i alla fall, istället gör det mig lite ledsen för jag har kämpat i hela mitt liv för att klara av skolan och vardagen och utan mina föräldrar hade jag aldrig klarat av skolan. Jag fick sitta ibland långt in på natten och plugga till prov fast hjärnan inte längre fungerade och alltid trott att jag är dum och lat. Men nu vet jag tack vare att jag gjorde utredningen, att jag inte är dum eller lat utan att jag faktiskt ska vara rätt nöjd som trots mina stora svårigheter klarat av det mesta och kämpat i hela mitt liv. Och det ska du också vara :) Så tack för ditt inlägg, nu känner man sig mindre ensam :)