Det finns saker vi inte pratar om - Känslan av att ha huvudet under armen
Fotografi taget av mig Nicolina, år 2008.
Det finns saker som vi inte gärna pratar om eller snarare samhället tystar ner eller hyschar bort. Saker som man kanske skäms över och tror att man är ensam om och då håller tyst om. Men egentligen är mycket det här värt att prata om, för att fler ska få veta att de inte är ensamma och fler ska få veta att det inte är något att skämmas över, eller känna sig dumm/misslyckad eller vad man nu kan känna över det. Plus att fler borde få veta mer om en hel del olika saker, för att förstå bättre och för att kunna hjälpa människor runt omkring oss mer. Därför har jag tänkt ta upp ett antal olika ämnen jag tycker man hyschar om och helst inte vill prata om. Saker som sägs vara fel eller tabubelagt och prata om. Både saker jag själv vill berätta om mina erfarenheter men också saker som folk i min omgivning kan berätta om eller överhuvudtaget folk som har något och berätta som fler borde höra. För det finns så mycket vi borde prata om.
Först ut är något jag länge tänkt på om man ska berätta för folk eller inte, men den senaste månaden bestämde jag mig att det är något jag vill dela med mig av mer. Visst det pratas om en del, men inte tillräckligt. Jag fick för inte så länge sedan efter en hel del år i terapi av olika slag efter en lång utredning veta att jag har ADD. Vad är då ADD? ADD är ett neuropsykiatriskt funktionshinder. ADD betyder Attention Deficit Disorder och är detsamma som ADHD men utan hyper-/överaktivitet. ADD har först och främst ouppmärksamhetsproblemen, men också problem med igångsättning, kort arbetsminne vilket jag själv brukar beskriva som rubriken ovan, känslan att ha huvudet under armen, plus flera andra symtom (men de går jag inte in på nu).
Det finns så mycket mer att säga om ADD. Hur många vet inte vad ADHD är, men inte vad ADD? Min uppfattning är att inte alls lika många vet vad ADD är. En stor anledning till att många liksom jag får sin ADD diagnos i vuxen ålder är just det, okunskapen om diagnosen i samhället. Man känner oftast lätt igen en person som har ADHD på grund av hyperaktiviteten medan man inte lika lätt märker personerna med ADD eftersom de oftast inte är lika utåtagerande. Det är de tysta drömmarna, som kämpar i tystnad med skolan, andra svårigheter och den ständiga inre rastlösheten. Samtidigt får man inte glömma att alla med ADD är inte precis likadana med allt, vi är ju också personer bakom diagnosen. Vi borde prata mer om ADD, och man borde fortfarande prata mer om ADHD men framför allt tycker jag att man borde prata mer om ADD. Om fler får lära sig om denna diagnos, denna diagnos man föds med och får leva med resten av sitt liv. En funktionsnedsättning man får lära sig att leva med och jobba med. Ja om vi pratade om det mer, skulle fler få diagnosen tidigare, tidigare få hjälp och kunna leva ett bättre liv. Och den chansen vill man väl ge alla?
Samtidigt behövs det skapas mer förståelse för dessa diagnoser. Inte göra det till något "personligt" som ska hyschas om. Min uppfattning är att vi borde prata mer om all psykisk ohälsa. Och detta är mitt bidrag till den kampen. Dels för att jag känner att jag skulle vilja prata om det mer med andra, läsa om det mer, få mer kunskap, utvecklas men också för att jag vill hjälpa andra som är i samma sits som jag att förstå att du är inte konstig eller fel för att du har ADD. Jag vet att jag själv tänkt den tanken och jag vet hur det känns. Men det som gör att många av oss tänker så tror jag är, för att vi inte pratar om det, de flesta tycker att det okända det man inte vet så mycket om är just konstigt. Du är fin och bra precis som du är oavsett diagnos eller inte diagnos.
Så låt oss prata om det mer! Låt oss prata mer om ADD och vad det innebär! Jag ska i alla fall fortsätta och dela med mig av allt jag kan och lär mig om min diagnos. För kan jag ge det till någon som jag önskat att jag kunde ha fått tidigare i livet så skulle jag bli väldigt lycklig. Så jag säger det igen, Låt oss prata mer om ADD!
All kärlek,
