Om en stundande höst
Fotografi taget av mig Nicolina på min bästis ben en varm sommar dag för flera fler år sedan.
Livet snurrar fort, och jag känner mig vimmelkantig. Sitter och kollar ut genom fönstret man kan riktigt se att hösten är på väg in, jag kollar på trädet utanför fönstret och tänker att snart är löven orange gula och det är ännu kallare ute än nu. redan nu tycker jag kylan är tillräcklig, att det räcker. För jag hatar att det är kallt, för jag är en sådan person som alltid fryser. Livet har snurrar på i så hög takt i det senaste, att jag knappt känt att jag haft tid att stanna upp och andas. Sommaren flög förbi i stormfart och jag känner mig stressad. Stressad att inte hunnit allt det som spelades upp i mitt huvud, ja alla idéer, drömmar och otroliga längtan efter sommarens äventyr. Jag fick dock en underbar cykel, en svart kronan cykel som är helt helt perfekt och den sa han att jag kan cykla på tills det blir snö och det är ju i alla fall ett tag kvar tills dess. Jag äter min smoothie i den rosa flaskan med sked, det smakar kallt och nästan som sorbé och då kan jag inte låta bli att tänka på min syster som älskar sorbé.
Att hösten ligger så nära ser vi så olika på, jag har läst så mycket om nystartare och en ny början. Jag har väl inte riktigt kunnat se det så. Kanske för att jag inte vet vad min nystart blir, för att hösten papper är helt blanka och oskrivna ännu, och det är som att pennan står i paus läge och väntar men samtidigt snurrar verkligheten och världen runt om än snabbare och snabbare. Den ber och säger att nu får du ju ta och sluta pausa med den där pennan och börja skriva. Ja för det är så jag känner mig, lätt prestations ångest och väldigt mycket stress och press. Men jag hoppas att allt klarnar snart, att molnen förflyttar sig och pennan börjar flyga lätt fram på pappret, och fylla dom oskrivna bladen. Och framför allt att jag med ska påbörja den där nystarten. En nystart jag tror även jag behöver.
Att hösten ligger så nära ser vi så olika på, jag har läst så mycket om nystartare och en ny början. Jag har väl inte riktigt kunnat se det så. Kanske för att jag inte vet vad min nystart blir, för att hösten papper är helt blanka och oskrivna ännu, och det är som att pennan står i paus läge och väntar men samtidigt snurrar verkligheten och världen runt om än snabbare och snabbare. Den ber och säger att nu får du ju ta och sluta pausa med den där pennan och börja skriva. Ja för det är så jag känner mig, lätt prestations ångest och väldigt mycket stress och press. Men jag hoppas att allt klarnar snart, att molnen förflyttar sig och pennan börjar flyga lätt fram på pappret, och fylla dom oskrivna bladen. Och framför allt att jag med ska påbörja den där nystarten. En nystart jag tror även jag behöver.
Kärlek,
