En ambition & vilja som inte matchar ihop med energi & ork
Jag har nämnt detta lite i mitt tidigare inlägg som var ett svar på bloggarren Walles tidigare inlägg. Men jag kände att det går och säga en del mer om detta, för att det är något jag funderat en hel del på i det senaste. Det är något som påverkar mig väldigt mycket och gjort egentligen hela mitt liv.
Jag har nu i vår vetat om min ADD i ett år, och hunnit reflektera en hel del. Jag började i höstas en utbildning inom marknadsföring som jag var väldigt glad att jag hittat, och överlycklig att jag lyckades komma in på den. Men det har varit ett extremt tufft första år på utbildningen men också att livet i sig har varit väldigt rörigt. Men jag är en envis person och om jag vill något ger jag mig inte i första taget. Samtidigt är jag ofta rädd för att bränna ut mig, då jag varit nära och göra det tidigare. Men som tur är känner jag av signalerna väldigt mycket bättre att jag kan stanna upp i tid när det känns som väggen närmar sig.
Men för det mesta har jag i livet kämpat på fast jag hela tiden haft känslan av ett enormt motstånd jag inte riktigt kunnat sätta fingret på. Som jag förstår nu är mitt inre som försökte förmedla till mig att min energi och ork ofta är begränsad och att jag måste lyssna på mitt inre, om jag ska hålla i längden. Oftast lyssnade jag inte på det, vilket resulterade ofta i att jag var helt slut under längre perioder efter jag ansträngt mig mer än min ork och energi tillåter. Vilket i sin tur resulterade i känslor av värdelöshet om mig själv och tillhörande nedstämdhet och till och med deppresion. En maktlöshet att känna att man försöker och ge allt av sig själv för att lyckas med diverse saker. För att hänga med i samhällets tempo. Att anpassa sig efter andra, och att passa in i mängden. För att man ofta sa "om hon klarar det så klarar väl jag med det". Ett sätt som skulle vara positivt som istället blev något som gjorde att man tryckte ner sig själv mer och mer i skorna. För att man inte riktigt klarade det.
Jag har nästan alltid lyckats i det flesta situationer i livet, ex på skolan med otrolig hjälp och stöd av min familj speciellt min mamma. Och även på sommarjobb som jag alltid fick väldigt mycket beröm för hur jag skötte det. Jag har en förmåga att vara väldigt lyhörd, lättlärd och kan ju som många andra med ADD/ADHD hyperfokusera. Detta har gjort att jag klarat mig galant genom det, men betyder det då att jag klarade det & att där med att min ADD varit ett problem och en funktionsnedsättning för mig? Nej för även om jag klarade saker i stunden så kom problemen alltid sen, som ett brev på posten. För så fort jag kommit hem från ett sommarjobb var all energi varit slut. Vilket senare i livet lett till panikångest och otrolig nedstämdhet då jag vägrat gå till jobbet, för att det inte kännts bra alls och jag kunde inte direkt sätta fingret på varför det var så heller. För då hade jag inte fått veta om min ADD än. Jag kände mig även då väldigt värdelös över att inte kunna klara av det. Och jag undrade ofta, vad är det för fel på mig?
Det är med stor sorg i mitt hjärta som jag fått börja inse och acceptera att trots att jag har väldigt mycket ambitioner och vilja till att göra saker i livet. Och att absolut inte ge upp så finns det gånger man bara måste acceptera saker. Att acceptera att mina ambitioner och min vilja inte matchar ihop med min energi. Man kan likna det med en våg med två vågskålar där den ena sidan med vilja och ambition är full till bredden, medans den andra sidan nästan är helt tom för det mesta. För att hitta någon form av balans i detta, har jag börjat gå vägen mot att acceptera att det är så här jag funkar. Jag behöver inte gilla det, och jag har rätt att tycka att det är orättvist men jag vet nu att jag måste acceptera det. Och istället se allt det postiva med min ADD och att vara mig. Att se med rätt förutsättningar och rätt situationer så kan jag istället ha enorm energi och kan använda mitt sätt att hyperfokusera på ett briljant sätt som inte drar energi utan mer ger mer energi, plus att jag kan känna enorm glädje och använda flera andra av mina fantastiska egenskaper som jag aldrig skulle vilja byta bort mot något. Utan jag är stolt över den personen jag är!
Kärlek,
Nicolina